HÄDELSE I FRIHETENS NAMN
Lars Wiik får den publicitet han behöver för att utmana och provocera. Min helt personliga tolkning är att Wiik vill visa att det inte finns någon tabugräns för satir, varken inom religion, rasism eller politik – ordet blir helt fritt och utan skygglappar.
Just denna tanke tror jag drev ledarskribenten Lars Ströman NA till publiceringen av Wiiks karikatyr. Han är förvånad över demonstrationerna, men utrycker i samma andetag tydligt sin åsikt: "För mig hör frågorna ihop: Rätt till religionsfrihet och rätt att häda en religion."
I vår demokrati är inte hädelse en rättighet i sig. Den leder inte till en god samhällsutveckling där respekt och förståelse uppnås. Tvärtom föder den ofta hat mellan grupper som redan står långt ifrån varandra.
3 kommentarer:
Du måste mena Lars Vilks!
”Min helt personliga tolkning är att Wiik vill visa att det inte finns någon tabugräns för satir, varken inom religion, rasism eller politik – ordet blir helt fritt och utan skygglappar.”
Tvärtom, han vill verkligen visa att det inte går att ta konsten hur långt som helst. Det finns en gräns för både yttrandefriheten och skapandet. Om det är bra eller dåligt att den gränsen finns kan diskuteras.
Provokation, inte hädelse skulle jag kalla det hela. En rent av nyttig provokation som möjligtvis kan få oss att bearbeta och tänka. En rad muslimska länder skickar delegationer till vårt land med en kravlista. Detta är vad vi vill att ni ska göra, säger de. Själva begår de brott mot människor såsom tortyr och censur med mera. Det rimmar illa och jag får inte ihop detta. Även om jag är ”ett fan” av både religion och islam så anser jag att varje människa, man som kvinna ska kunna vara fri att uttrycka vad dem vill. Skilj på stat och religion. För som stat måste man kunna finna sig att det finns många olika uttryckssätt, många olika vinklar att se saker och ting utifrån.
”I vår demokrati är inte hädelse en rättighet i sig. Den leder inte till en god samhällsutveckling där respekt och förståelse uppnås. Tvärtom föder den ofta hat mellan grupper som redan står långt ifrån varandra.”
Respekt och förståelse, skriver du. Ja, vi människor tolkar dessa ord väldigt olika tyvärr. Det känns lite meningslöst att prata respekt när kravlistor från länder som sysslar med politisk och mänsklig förföljelse läggs fram.
När vi i vårt land ställer de sämst ställda, de som står längst ifrån arbetsmarknaden, ensamstående kvinnor, de misslyckade utanför gemenskapen.
Jag har för övrigt ett tag nu ofta funderat på hur det är möjligt att både vara troende och moderat. Har du något bra svar på detta.
Vänligen Anders
Hej Anders,
Javisst skall det vara Wilks!
Vad han försöker säga är inte alltid så lätt att förstå. I Argument sänt i SVT i går var Lars mer än vanligt förvirrad, vilket är lätt att förstå med den uppståndelse som varit. Det dock ingen tråd jag ids ta upp igen.
Jag förstår hur du resonerar provokation versa hädelse... Men oberoende av ordval så är publicitet i NA inte värt besväret.
Att vi får använda vår yttrandefrihet, betyder inte att vi alltid får det resultat vi tänkt oss. Fanatikerna har snarare blivit mer fanatiska, och mullorna tycker säkert att publiciteten är till deras favör. Folket är enat.
Vad moderaten tycker om att vara troende vet jag inget om. Vad tycker broderskaparen om att vara sosse?
Vänligen Rolf
Då säger vi väl Wilks då.
Skicka en kommentar