INNAN ABORTEN BLIR EN FRÅGA - Förebyggande arbete på farligt område

Gräver Göran Hägglund sin egen grav? Den frågan ställer Fredic Kjellberg angående kristdemokraternas riksting och den hårda diskussionen om abort.

Om frågan betraktas utifrån den jämförelse med Sopranos som Birger Schlaug gör, så är det inte helt lätt. De ”goda” Sopranos kan få gestalta katolikerna och då finns det endast en helig väg. Inga kompromisser är möjliga efter befruktningsögonblicket.

Det som komplicerar saken är att kristdemokraterna inte är ett religiöst parti för katoliker. Det är inte ens religöst. Lite förenklat så är den plattform som partiet står på grundat på kristen etik utan Gud mixat med människans ofullkomlighet. Andelen kristna och abortmotståndare finns i en större mängd inom Kd jämfört med övriga partier. Svenska kyrkan och Missionskyrkan håller dock inte med sina katolska trossyskon, utan går till stor del emot den strikta hållning som Katolikerna och Pingstkyrkan står för.

Vilka röster som kan vinnas eller förloras vid ett ställningstagande för eller emot abort, är egentligen ointressant i ett längre perspektiv. Kristdemokraternas väljare är en heterogen grupp som till stor del består av alla de som kallar sig ”Kristna”. En hel del judar och muslimer ingår också. Inte ens hälften av de troende röstade på Kd vid senaste valet.

Vad är allmängiltig kristen tradition i dag? Jag vet det inte. Om någon tror sig veta och vågar säga det, så lär denne i samma ögonblick bli emotsagd av en lika kunnig traditionsvetare. För 50 år sedan var kanske den kristna traditionen fast förankrad, men idag verkar den guppa fram och tillbaka – hela tiden.

Göran Hägglund och flera kristdemokrater ställer sig i den sunda mittfåran. Jag förstår väl hur han tänker, men risken är att han inte behöver gräva själv. Höjda stenar från höger och vänster kan snabbt forma en hednisk vikingagrav med fel hövding i. Jag hoppas att Göran i så fall hinner flytta på sig i rätt riktning. Han är alldeles för trevlig och gör bättre nytta ovan jord.

ENSAM - MED MÖJLIGHET ATT GLÄNSA? Äktenskap Relgionsfrihet och Humanister

Kristdemokraterna står ensamma mot övriga partier i äktenskapsfrågan, men det är helt naturligt. De är det enda partiet som utgår från en kristen värdegrund. Enligt denna är äktenskapet enbart en relation mellan en man och en kvinna.

Denna syn har idag även större delen av Svenska kyrkans ledning – trots att de är först i värden att tillåta homosexuella vigslar. De flesta andra frikyrkor är mer restriktiva och tillåter inte någon vigselakt för samkönade.

Ordet äktenskap kan givetvis definieras om för att passa in i vårt allt mer sekulariserade samhälle. Är det egentligen inte bara ett steg mot nästa mål - att alla trossamfund måste viga samkönade par? RFSL är inte nöjda förrän vi är där. Humanisterna hjälper gärna till. Genom att argumentera utifrån ett humanistiskt perspektiv finns en möjlighet att förpassa lagen om religionsfrihet till historiens bakgård. Ett trossamfund kan då räknas som vilken förening som helst och möjligheten ökar att deras "stadgar" kan stämplas som rasistiska och diskriminerande mot vissa folkgrupper. Tron på en specifik gud blir då inte en del av samhällets mångfald utan mer än föråldrad avart som måste anpassas så att den följer samhällets moderna lagar.

Vilka är då Humanisterna?

Humanisterna har ett kortfattat Idé- och handlingsprogram. De är väldigt tydliga med vad de anser är rätt utveckling för vårt samhälle:

"Sekularismen som samhällssyn tillämpas konsekvent i alla offentliga sammanhang."

"Liksom i flertalet länder bör äktenskap och partnerskap ingås inför en offentlig myndighet och de religiösa samfundens vigselrätt bör avskaffas genom att civiläktenskap införs i vårt land som på många håll i Europa."

Humanisterna anser att en förnuftig humanistisk utveckling för allas vårt bästa leder till ett totalt sekulariserat samhälle. Jag anser att det är helt okej att få tycka så, om det sker som en naturlig utveckling där varje människa har en möjlighet att helt fritt söka efter "meningen med livet". Det offentliga rummet har varken troende eller sekulariserade ensamhetsrätt till.

Det finns i dag flera humanistiska fakulteter vid våra universitet. Det är bra med mångfalden av livsåskådningar och det visar i sin tur att yttrandefriheten fungerar. Inget trossamfund har idag något behov av att avskaffa dessa, men motsvarande hänsyn och tolerans har inte humanisterna. De vill framstå som ett samfund som:

- verkar för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar.

Denna medmänsklighet och tolerans är begränsad till enbart en sekulär livssyn och därför vill de:

- verka för att de teologiska fakulteterna och teologiska högskolor avskaffas.

Hur utvecklingen skall gå till är inte lika självklar, men om vi utgår från vad Christer Sturmark, Humanisternas ordförande säger angående trosfrågor i allmänhet, så ser jag att alla vägar står öppna. Sturmark anser sig ofta missförstådd, men det är väl inte så konstigt?

Humanisterna anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism. Den är starkt polariserad och Sturmark uttrycker det distinkt och kärnfullt:

"Humanismen befriar människan från en övernaturlig världsbild. Humanismen låter människan försonas med det naturliga och underbara livet, i all ödmjukhet."

Om humanisterna har goda lösningar för allas bästa så skall de konkurrensutsättas på lika villkor mot de trossamfund som finns idag. So far, so good. Om de kan visa att de har en heltäckande livsåskådning i form av en icketeistisk livssyn som efterfrågas av flera så bör de också få statsbidrag i förhållande till storleken på sin verksamhet. Det handlar om tillgång och efterfrågan.

Christer ger ett mjukare intryck i TV4/Kvällsöppet (07-06-14), och säger faktiskt att han inte vet om gud finns, men han TROR det inte. I all "ödmjukhet" så rimmar det illa med den trosvissa trippeln:

1. Kristallkulan
   
2. Exkristen med vittnesbörd
   
3. Tro och Vetande 2.0
   

Provocerande? Nja, i så fall behövs det för att de kristna skall hålla sig varma och inte ljumma. Tack Christer.

Tro och Vetande 2.0 har en del anekdoter som jag tycker är roliga. Där finns både kluriga frågeställningar till de klassiska ja och nej svaren på guds allsmäktighet, och flervalsalternativ utifrån smaskiga moraliska dilemman.

Jag har också en rolig anekdot från min gröna ungdom. Jag stod och evangeliserade utan att direkt ha någon erfarenhet av några vettiga svar på "de där" frågorna. Tre kluriga gossar kom fram och gav mig en "sån där" humanistisk tvåvalsfråga om allsmäktighet. Frågan löd: Kan gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den själv? JA eller NEJ. Om jag verkligen begrundat frågan så hade jag förstått att de två möjliga humansvaren redan gjort mig svarslös. Jag reagerade reflexmässigt och utstötte det förbjudna tredje alternativet:

- Vilken dum fråga! Gud skulle aldrig ens tänka tanken.

Det svaret var de inte nöjda med, men smartare än så var jag varken då eller nu. Vissa frågor hör inte alltid ihop med de svar som man letar efter. Det händer ofta inom veteskapen i form av empiriska försök. Om A är sant så är B falskt. Men om B är sant så är A falskt endast om C är falskt. Ibland räcker inte alfabetet till för att finna vad som hör ihop med vad och på vilket sätt.

För mig är Tro och Vetande 2.0 mer av version 0.1b. I moralfrågan – God utan gud, sitter ateisten och den troende och plaskar i samma balja. De är lika som bär för båda är människor och båda kommer från Tellus. Moralfrågorna är av en sådan art att det avvikande alternativet, oberoende av om du är troende eller ateist, omgående leder till sluten psykiatrisk vård (vilket Christer även antyder).

God utan gud? Varför inte Ond med gud, God med gud och Ond utan gud. Alla påståendena står för sig själva med samma 2.0 argumentering. Tillsammans säger de något om människan – men inget alls om guds troliga inverkan. Är jag troende så säger det mig att båda har sitt ursprung i Gud. Är jag ateist så drar jag den motsatta slutsatsen. Det är godtyckligt att tycka vad man vill då inget samband råder. Men jag väntar redan på version 3.0. I måttlig dos är det nyttig läsning och roligare än Sudoku.

Jag tycker om dig Christer för du sätter trosfrågan på sin spets och ifrågasätter speciellt de kristnas "förträfflighet". Jag grunnar ofta på varför jag tror på en snubbe som frivilligt dog på ett kors för mig, och hur det funkar. Dåraktigt? Ja visst! Du har hjälpt mig att fokusera och begrunda min tro utifrån din vy - och den lever vidare. Alternativet Ej Exkristen saknar jag på er hemsida. Det skulle ge er en längre lista och ett bredare kontaktnät.

Framtidens företag genererar vårdnadsbidrag

Staten skall inte toppstyra i onödan, men den har en skyldighet att reagera på en dålig samhällsutveckling. Information och upplysning i kombination med olika stödåtgärder kan vara nödvändiga. Vårdnadsbidraget är ett stöd som kanske borde kallas kommunalt vårdnadstillägg i stället. Bidraget i sig är lätt att missförstå och alliansens slogan ”inga bidrag - riktiga jobb!” passar inte heller riktigt in i sammanhanget.

Ungdomsproblemen kräver dock allt större resurser från samhället. Både polis och socialarbetare vittnar om en oroväckande spiral, speciellt i våra storstäder. Ofta används begreppet utanförskap som en del i förklaringen, men det bör nog också riktas mot många av 80- och 90-talets föräldrar som saknar en bra kontakt med sina tonårsbarn. Samspelet mellan skola och föräldrar har varit för svagt och resultatet ser vi idag.

Visst kan den enskilde individen i full valfrihet göra egna beslut som även är till samhällets bästa. Men ett problem uppstår när en allt för stor grupp, ibland omedvetet, ger upphov till ett beteende som kan försämra både de sociala och ekonomiska villkoren för alla andra.

Men vårt samhällssystem kan bli bättre. Barnbidraget är en klassiker men det ger inga lösningar på de problem vi har idag. Hur ser det ut om 20 år? Här kan vårdnadsbidraget vara en liten bricka i spelet för att minska klyftan mellan generationerna.

Vi behöver förstå betydelsen av vårdnadsbidraget i ett längre perspektiv. Rätt använt är det en lika viktigt grundsten som dagens åtgärdspaket för vår globala miljö. I framtiden skall våra barn både besöka oss på hemmet och ta ett gemensamt ansvar för vår miljö. Våra barn kommer att sitta på samhällsfunktioner för att finna reallösningar på framtiden problem. Näringsliv och företag kommer alltid att söka efter kompetent och ansvarsfull personal.

Ett vårdnadsbidrag på 3000kr är bara grundplåten till ett nytt fundament. Men det pekar i en ny riktning och vill få oss att se något mer - något som saknas idag.

Jag vill nu försöka mig på en underfundig samhällssatir i Tage Danielssons anda. Kanske är det enda sättet att gå bortom randen - till det vi ännu inte förstår.

Blunda för ett ögonblick…

Året är 2007 och du är nationalekonom och företagsledare med ansvarsområdet ”Företagstillväxt om 30 år”. De flesta föräldrar ansvarade vid denna tid för att barnen fick en ”traineeutbildning” på hela 18 år och du gladdes över att utbildningen var professionell men dock en aning ensidig. Det var då det bara fanns kvinnliga utbildare som saknade en viss behörighet. Det hindrade obönhörligt den önskade utvecklingen av unga lovande medarbetare. På sikt kom företaget att förlora sin konkurrenskraft mot dom där andra.

Du är dock en framsynt person som ser den fara som hotar och låter ledningsgruppen ändra strategi. Investeringsfonden omfördelas och varje manlig anställd får i uppgift att ta sitt ansvar för företaget - och vårt samhälles bästa. Med allvarlig och bruten stämma ber du alla dina tappra män:
- Ta fram Peter Pan! Gå hem och minns vem du en gång var. Satsa nu mer kraft på våra små guldklimpar än du någonsin gjort här. Vi vet att du gör ditt yttersta för du är vår bäste man till detta värv. Kom tillbaka om 3 och 6 och 12 år och visa oss resultat! Du har en väl tilltagen ekonomisk budget från vår fond, men skulle det krävas mer så säg bara till. Vi skjuter till alla de medel som barnen behöver. Detta projekt måste du lyckas med annars får du se dig om efter ett annat jobb!

Flera stolar står nu tomma i ledningsgruppens sal. Skymningsljusets sista strålar falnar bort. Innan tanken säger gryning fylls rummet av ljusa stämmor med fagert hår. Alla är klädda i grönt och blått. Men Mona är inte med. Hon vandrar vidare med röda fanor och lockar med en gammal lott. Där går inga män, bara trötta kvinnor med andras barn. Färgen är klassisk - kommunalgrå.

År 2038 går det att läsa i de historiska arkiven om utdöda abnormiteter. Där finns lustiga ord som slavhandel, våldtäkt, kvinnofälla och BNP… BNP?! Det är väl ändå en väldigt viktig faktor. Nej, det var bara en felstavning man gjorde förr i tiden. År 2027 byttes den ut till BMP – Barn, Mamma, Pappa. Det är en balansfaktor som talar om hur samhället mår. Värde 3 är optimalt men inte alltid så lätt att nå.