Framtidens företag genererar vårdnadsbidrag

Staten skall inte toppstyra i onödan, men den har en skyldighet att reagera på en dålig samhällsutveckling. Information och upplysning i kombination med olika stödåtgärder kan vara nödvändiga. Vårdnadsbidraget är ett stöd som kanske borde kallas kommunalt vårdnadstillägg i stället. Bidraget i sig är lätt att missförstå och alliansens slogan ”inga bidrag - riktiga jobb!” passar inte heller riktigt in i sammanhanget.

Ungdomsproblemen kräver dock allt större resurser från samhället. Både polis och socialarbetare vittnar om en oroväckande spiral, speciellt i våra storstäder. Ofta används begreppet utanförskap som en del i förklaringen, men det bör nog också riktas mot många av 80- och 90-talets föräldrar som saknar en bra kontakt med sina tonårsbarn. Samspelet mellan skola och föräldrar har varit för svagt och resultatet ser vi idag.

Visst kan den enskilde individen i full valfrihet göra egna beslut som även är till samhällets bästa. Men ett problem uppstår när en allt för stor grupp, ibland omedvetet, ger upphov till ett beteende som kan försämra både de sociala och ekonomiska villkoren för alla andra.

Men vårt samhällssystem kan bli bättre. Barnbidraget är en klassiker men det ger inga lösningar på de problem vi har idag. Hur ser det ut om 20 år? Här kan vårdnadsbidraget vara en liten bricka i spelet för att minska klyftan mellan generationerna.

Vi behöver förstå betydelsen av vårdnadsbidraget i ett längre perspektiv. Rätt använt är det en lika viktigt grundsten som dagens åtgärdspaket för vår globala miljö. I framtiden skall våra barn både besöka oss på hemmet och ta ett gemensamt ansvar för vår miljö. Våra barn kommer att sitta på samhällsfunktioner för att finna reallösningar på framtiden problem. Näringsliv och företag kommer alltid att söka efter kompetent och ansvarsfull personal.

Ett vårdnadsbidrag på 3000kr är bara grundplåten till ett nytt fundament. Men det pekar i en ny riktning och vill få oss att se något mer - något som saknas idag.

Jag vill nu försöka mig på en underfundig samhällssatir i Tage Danielssons anda. Kanske är det enda sättet att gå bortom randen - till det vi ännu inte förstår.

Blunda för ett ögonblick…

Året är 2007 och du är nationalekonom och företagsledare med ansvarsområdet ”Företagstillväxt om 30 år”. De flesta föräldrar ansvarade vid denna tid för att barnen fick en ”traineeutbildning” på hela 18 år och du gladdes över att utbildningen var professionell men dock en aning ensidig. Det var då det bara fanns kvinnliga utbildare som saknade en viss behörighet. Det hindrade obönhörligt den önskade utvecklingen av unga lovande medarbetare. På sikt kom företaget att förlora sin konkurrenskraft mot dom där andra.

Du är dock en framsynt person som ser den fara som hotar och låter ledningsgruppen ändra strategi. Investeringsfonden omfördelas och varje manlig anställd får i uppgift att ta sitt ansvar för företaget - och vårt samhälles bästa. Med allvarlig och bruten stämma ber du alla dina tappra män:
- Ta fram Peter Pan! Gå hem och minns vem du en gång var. Satsa nu mer kraft på våra små guldklimpar än du någonsin gjort här. Vi vet att du gör ditt yttersta för du är vår bäste man till detta värv. Kom tillbaka om 3 och 6 och 12 år och visa oss resultat! Du har en väl tilltagen ekonomisk budget från vår fond, men skulle det krävas mer så säg bara till. Vi skjuter till alla de medel som barnen behöver. Detta projekt måste du lyckas med annars får du se dig om efter ett annat jobb!

Flera stolar står nu tomma i ledningsgruppens sal. Skymningsljusets sista strålar falnar bort. Innan tanken säger gryning fylls rummet av ljusa stämmor med fagert hår. Alla är klädda i grönt och blått. Men Mona är inte med. Hon vandrar vidare med röda fanor och lockar med en gammal lott. Där går inga män, bara trötta kvinnor med andras barn. Färgen är klassisk - kommunalgrå.

År 2038 går det att läsa i de historiska arkiven om utdöda abnormiteter. Där finns lustiga ord som slavhandel, våldtäkt, kvinnofälla och BNP… BNP?! Det är väl ändå en väldigt viktig faktor. Nej, det var bara en felstavning man gjorde förr i tiden. År 2027 byttes den ut till BMP – Barn, Mamma, Pappa. Det är en balansfaktor som talar om hur samhället mår. Värde 3 är optimalt men inte alltid så lätt att nå.