INNAN ABORTEN BLIR EN FRÅGA - Förebyggande arbete på farligt område

Gräver Göran Hägglund sin egen grav? Den frågan ställer Fredic Kjellberg angående kristdemokraternas riksting och den hårda diskussionen om abort.

Om frågan betraktas utifrån den jämförelse med Sopranos som Birger Schlaug gör, så är det inte helt lätt. De ”goda” Sopranos kan få gestalta katolikerna och då finns det endast en helig väg. Inga kompromisser är möjliga efter befruktningsögonblicket.

Det som komplicerar saken är att kristdemokraterna inte är ett religiöst parti för katoliker. Det är inte ens religöst. Lite förenklat så är den plattform som partiet står på grundat på kristen etik utan Gud mixat med människans ofullkomlighet. Andelen kristna och abortmotståndare finns i en större mängd inom Kd jämfört med övriga partier. Svenska kyrkan och Missionskyrkan håller dock inte med sina katolska trossyskon, utan går till stor del emot den strikta hållning som Katolikerna och Pingstkyrkan står för.

Vilka röster som kan vinnas eller förloras vid ett ställningstagande för eller emot abort, är egentligen ointressant i ett längre perspektiv. Kristdemokraternas väljare är en heterogen grupp som till stor del består av alla de som kallar sig ”Kristna”. En hel del judar och muslimer ingår också. Inte ens hälften av de troende röstade på Kd vid senaste valet.

Vad är allmängiltig kristen tradition i dag? Jag vet det inte. Om någon tror sig veta och vågar säga det, så lär denne i samma ögonblick bli emotsagd av en lika kunnig traditionsvetare. För 50 år sedan var kanske den kristna traditionen fast förankrad, men idag verkar den guppa fram och tillbaka – hela tiden.

Göran Hägglund och flera kristdemokrater ställer sig i den sunda mittfåran. Jag förstår väl hur han tänker, men risken är att han inte behöver gräva själv. Höjda stenar från höger och vänster kan snabbt forma en hednisk vikingagrav med fel hövding i. Jag hoppas att Göran i så fall hinner flytta på sig i rätt riktning. Han är alldeles för trevlig och gör bättre nytta ovan jord.