ENSAM - MED MÖJLIGHET ATT GLÄNSA?
Äktenskap Relgionsfrihet och Humanister
Kristdemokraterna står ensamma mot övriga partier i äktenskapsfrågan, men det är helt naturligt. De är det enda partiet som utgår från en kristen värdegrund. Enligt denna är äktenskapet enbart en relation mellan en man och en kvinna. Denna syn har idag även större delen av Svenska kyrkans ledning – trots att de är först i värden att tillåta homosexuella vigslar. De flesta andra frikyrkor är mer restriktiva och tillåter inte någon vigselakt för samkönade. Ordet äktenskap kan givetvis definieras om för att passa in i vårt allt mer sekulariserade samhälle. Är det egentligen inte bara ett steg mot nästa mål - att alla trossamfund måste viga samkönade par? RFSL är inte nöjda förrän vi är där. Humanisterna hjälper gärna till. Genom att argumentera utifrån ett humanistiskt perspektiv finns en möjlighet att förpassa lagen om religionsfrihet till historiens bakgård. Ett trossamfund kan då räknas som vilken förening som helst och möjligheten ökar att deras "stadgar" kan stämplas som rasistiska och diskriminerande mot vissa folkgrupper. Tron på en specifik gud blir då inte en del av samhällets mångfald utan mer än föråldrad avart som måste anpassas så att den följer samhällets moderna lagar. Vilka är då Humanisterna? Humanisterna har ett kortfattat Idé- och handlingsprogram. De är väldigt tydliga med vad de anser är rätt utveckling för vårt samhälle: "Sekularismen som samhällssyn tillämpas konsekvent i alla offentliga sammanhang." Humanisterna anser att en förnuftig humanistisk utveckling för allas vårt bästa leder till ett totalt sekulariserat samhälle. Jag anser att det är helt okej att få tycka så, om det sker som en naturlig utveckling där varje människa har en möjlighet att helt fritt söka efter "meningen med livet". Det offentliga rummet har varken troende eller sekulariserade ensamhetsrätt till. Det finns i dag flera humanistiska fakulteter vid våra universitet. Det är bra med mångfalden av livsåskådningar och det visar i sin tur att yttrandefriheten fungerar. Inget trossamfund har idag något behov av att avskaffa dessa, men motsvarande hänsyn och tolerans har inte humanisterna. De vill framstå som ett samfund som: - verkar för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklighet, tolerans och ansvar. Denna medmänsklighet och tolerans är begränsad till enbart en sekulär livssyn och därför vill de: - verka för att de teologiska fakulteterna och teologiska högskolor avskaffas. Hur utvecklingen skall gå till är inte lika självklar, men om vi utgår från vad Christer Sturmark, Humanisternas ordförande säger angående trosfrågor i allmänhet, så ser jag att alla vägar står öppna. Sturmark anser sig ofta missförstådd, men det är väl inte så konstigt? Humanisterna anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism. Den är starkt polariserad och Sturmark uttrycker det distinkt och kärnfullt: "Humanismen befriar människan från en övernaturlig världsbild. Humanismen låter människan försonas med det naturliga och underbara livet, i all ödmjukhet." Om humanisterna har goda lösningar för allas bästa så skall de konkurrensutsättas på lika villkor mot de trossamfund som finns idag. So far, so good. Om de kan visa att de har en heltäckande livsåskådning i form av en icketeistisk livssyn som efterfrågas av flera så bör de också få statsbidrag i förhållande till storleken på sin verksamhet. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Christer ger ett mjukare intryck i TV4/Kvällsöppet (07-06-14), och säger faktiskt att han inte vet om gud finns, men han TROR det inte. I all "ödmjukhet" så rimmar det illa med den trosvissa trippeln: Provocerande? Nja, i så fall behövs det för att de kristna skall hålla sig varma och inte ljumma. Tack Christer. Tro och Vetande 2.0 har en del anekdoter som jag tycker är roliga. Där finns både kluriga frågeställningar till de klassiska ja och nej svaren på guds allsmäktighet, och flervalsalternativ utifrån smaskiga moraliska dilemman. Jag har också en rolig anekdot från min gröna ungdom. Jag stod och evangeliserade utan att direkt ha någon erfarenhet av några vettiga svar på "de där" frågorna. Tre kluriga gossar kom fram och gav mig en "sån där" humanistisk tvåvalsfråga om allsmäktighet. Frågan löd: Kan gud skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den själv? JA eller NEJ. Om jag verkligen begrundat frågan så hade jag förstått att de två möjliga humansvaren redan gjort mig svarslös. Jag reagerade reflexmässigt och utstötte det förbjudna tredje alternativet: För mig är Tro och Vetande 2.0 mer av version 0.1b. I moralfrågan – God utan gud, sitter ateisten och den troende och plaskar i samma balja. De är lika som bär för båda är människor och båda kommer från Tellus. Moralfrågorna är av en sådan art att det avvikande alternativet, oberoende av om du är troende eller ateist, omgående leder till sluten psykiatrisk vård (vilket Christer även antyder). God utan gud? Varför inte Ond med gud, God med gud och Ond utan gud. Alla påståendena står för sig själva med samma 2.0 argumentering. Tillsammans säger de något om människan – men inget alls om guds troliga inverkan. Är jag troende så säger det mig att båda har sitt ursprung i Gud. Är jag ateist så drar jag den motsatta slutsatsen. Det är godtyckligt att tycka vad man vill då inget samband råder. Men jag väntar redan på version 3.0. I måttlig dos är det nyttig läsning och roligare än Sudoku.
"Liksom i flertalet länder bör äktenskap och partnerskap ingås inför en offentlig myndighet och de religiösa samfundens vigselrätt bör avskaffas genom att civiläktenskap införs i vårt land som på många håll i Europa."
- Vilken dum fråga! Gud skulle aldrig ens tänka tanken.
Det svaret var de inte nöjda med, men smartare än så var jag varken då eller nu. Vissa frågor hör inte alltid ihop med de svar som man letar efter. Det händer ofta inom veteskapen i form av empiriska försök. Om A är sant så är B falskt. Men om B är sant så är A falskt endast om C är falskt. Ibland räcker inte alfabetet till för att finna vad som hör ihop med vad och på vilket sätt.
Jag tycker om dig Christer för du sätter trosfrågan på sin spets och ifrågasätter speciellt de kristnas "förträfflighet". Jag grunnar ofta på varför jag tror på en snubbe som frivilligt dog på ett kors för mig, och hur det funkar. Dåraktigt? Ja visst! Du har hjälpt mig att fokusera och begrunda min tro utifrån din vy - och den lever vidare. Alternativet Ej Exkristen saknar jag på er hemsida. Det skulle ge er en längre lista och ett bredare kontaktnät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar