Pandoras ask är öppen- byggherren lyfte bara på locket

... och först ut kom Lelånghus.

MEN... Hur kunde Lelånghus lyckas med att både bygga, få hyresgäster av Stockholms Bostadsförmedling och bli förvaltare till husen. Det borde vara en saga – men det är det inte.

Fanns det ingen fungerande lagstiftning?

Saknades direktiv mellan politiker och tjänstemän?

Fanns det inga rutiner för granskning av anbuden vid upphandlingen?

När tjänstemännen saknar verktyg får Hyresgästföreningen rycka ut som ambulans och brandkår. Några egna resurser har tydligen inte förvaltningen.

Det är både tafatt och uddlöst när Stadsbyggnadskontoret utfärder nyttjandeförbud som drabbar oskyldiga hyresgäster. De utsatta blir bara oskyldiga spelbrickor i ett laglöst spel där förvaltningen saknar egna medel. Att enbart delegera vidare till Lelånghus och låta dem informera och utrymma huset, är dömt att misslyckas - med eller utan vite. Att det går ytterligare 10 dagar utan att förvaltningen lyfter ett finger gör inte saken bättre.

När ett träd med rotröta behöver huggas ned används yxa.
Att använda lösnaglar är fel. De duger inte ens att ta bort löven med.

Justitieminister
Beatrice Ask är bra insatt i problematiken. Hon lade i förra veckan fram en regeringsproposition till en ny lag, som mer effektivt tvingar oseriösa husvärdar att gå med på tvångsförvaltning. Den nuvarande lagstiftningen är för uddlös.

Men visst vore det ännu bättre att inte bara se på biverkningarna. Att behandla symtom och inte orsak är dyrbart i längden. Vilken lag hindrar att det som hänt egentligen aldrig skulle kunna hända? Finns lagen så saknas kunskap hur den skall tillämpas.

Med sitt civilkurage har Hyresgästföreningen
kvalat in i en högre liga.

Jag har en dröm klädd i rosa skimmer. Tillsammans sitter Hyresgästföreningens jurister med lagråd, politiker och förvaltning. Ett helt ny heltäckande lag växer fram som tillämpas med hela snickarverkstans artilleri. Där finns allt från skalpell till slägga. Byggbranschen får till sist sin Lex Maria. För att aldrig glömma - Lex Lelång blir dess bitterljuva namn.

Det senaste är dock ett nytt sensationellt uttalande i TV4 från förvaltningen. Vad är det Leif Fransson, socialchef på Stadsdelsförvaltningen försöker säga? Skall verkligen de drabbade hyresgästerna behandlas “som hemlös som vilken som helst” och “då får man titta på hotellboenden och andra former av boenden... och alla som kommer att bo (där) får själva betala för den kostnaden”.

Jag hoppas det bara är det fikonspråk som endast förstås av tjänstemän inom förvaltningen. Dumt det också. Men om det är vanlig svenska...

Terje! Har du en ambulans till och en handfull jurister från Hyresgästföreningen? En grupptalan kan bli nödvändig.

...

Lelånghus har kanske byggt sitt sista hus

Det kallar jag undersökande journalistik när den är som bäst. Per Ingvarsson, reporter på TV4 Stockholm, har fått in en riktig fullträff. En ful fisk sprattlar i nätet. Nu kan den granskas.

Ewa Skalleberg, Biträdande tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverket får tillreda fångsten Blir den halstrad eller kokt? Hade hon bara tidigare fått se filmen på hustaket hade hon direkt stoppat bygget. Redan i december 2008 gjorde jag ett par försök att prata med Arbetsmiljöverket. MEN fick endast tag i trötta inspektörer som inte hade tid. Det var synd.

Arbetsmiljöverket tar i alla fall nu direkt kontakt med Lars-Erik Rhodin, vd på Lelånghus. Han har mycket att förklara. Hittills har han skickligt hoppat från kommun till kommun och lämnat byggförbud och olyckliga hyresgäster bakom sig. En riktig sol-och-vårare! Till synes sorglös och med hurtiga kommentarer, passar han bättre som komiker i Parlamentet TV4. I egenskap av byggherre blir det bara smaklöst. Svalöv kommun kan nu bli nästa mål.

Jag kan dock inte sluta fundera på varför Lelånghus AB så enkelt kunde inta huvudstaden. Varken kommunansvariga eller Arbetsmiljöverket var vakna. I lugn och ro kunde husen i Rågsved växa upp som flugsvampar. Många från de berörda grannhusen har under tiden klagat mängder av gånger. Men ingen myndighet eller kommunansvarig reagerade och satte stopp för bygget.
Varför blev det så?

...

Lelånghus - En fet råtta som bara haft otur

Utan kontroll och förebyggande åtgärder kan ohyra sprida sig explosionsartat. Vad har det med byggherren Lelånghus att göra?! Inget alls - men det är en bra metafor för det som har hänt.

Ingen laglig instans eller kontrollmyndighet har gjort något konkret. Ingen kontroll av byggherren och förvaltaren Lelånghus har gjorts – varken före eller under bygget. Knappt efteråt heller.

1. Huset byggdes utan referenser
   - att byggherren kunde bygga.



2. Inga skyddsföreskrifter följdes
   – varken för byggare eller omgivning.



3. Hyresgäster tilläts flytta in
   - i ett utdömt hus.

Det som hänt borde aldrig hänt. Allmänheten talar om för Arbetsmiljöverk, Stadsbyggnadskontor och Exploateringsnämnd vad som hänt. Men inga konkreta åtgärder görs - inte ens när hyresgäster flyttar in.

Uttrycket “fem I tolv” är förbrukat.
Kanske “kvart över ett” kan bli ett nytt?

Att Hyresgästföreningen talar om för förtvivlade hyresgäster att nyttjandeförbud råder sedan måndadsskiftet är tragiskt.
Det är bra gjort men verkligen inte deras jobb!

Att låta råttan sanera sin egen ohyra är inte heller bra, men det är väl just det som hänt – eller?

...

SB Bredband på villovägar? - när Telia är herre på täppan

I augusti kom en dörrförsäljare från Telia. Han ville informera om bredbands-TV och deras nya trippeltjänst i Svenska Bostäders Bredbandsnät i Söderort. Jag bad säljaren återkomma med ett skrivet förslag så att jag kunde jämföra erbjudandet mot andra leverantörer.

Några veckor senare får jag ett tack från Telia och en bekräftelse på min beställning! Brevet ser ut som ett centralt massutskick där beställningen avslutas med ”Hälsningar från Telia”. Jag ringer genast Telia kundtjänst och förklarar att något avtal aldrig funnits. De bekräftar att en säljare varit hos mig och paket är på väg till min adress. Jag förklarar torrt att det ända de har åstadkommit är ett svart på vitt uppenbart brott mot konsumentlagen. Kundtjänsten ber då snabbt om ursäkt och stryker genast min så kallade beställning.

Samma dag får jag ett brev från Svenska Bostäder Bredband där de ber mig logga in på deras sajt och titta på de nya tjänsterna. Om jag vill så kan jag nu ändra mina val. De enda nya tjänster jag hittar på hemsidan är från Telia och Telia!

SB Bredband - ett nät i världsklass... (?)
Visst har Svenska Bostäder 100Mbit i sitt nät - men vart tog valfriheten, prispress med konkurrens och den korta bindningstiden vägen? Telia har nog inom kort ätit upp större delen av kakan. Deras erbjudande är inget att skryta med - men det ser inte kunden.

Vad erbjuder då SB Bredband mig för avtal via Telia? Telia binder kunden i 12-24 månader - trippeltjänsten 18 månader. På Svenska Bostäders hemsida finns idag bara en TV-tjänst och en trippellösning - från Telia:
Alternativ 1 Bredbands-TV
Alternativ 2 Paketlösning

Givetvis vill kunden inte betala mer än nödvändigt utan flertalet kommer att binda sig. Erbjudandet ger tyvärr mindre valfria TV-kanaler och är generellt dyrare än det utbud som finns i alla de andra stadsnäten - där TeliaSonera varken är ägare eller kommunikationsoperatör! Jämför gärna utbudet med OpenNet i Stockholms innerstad. Här kan man prata om mångfalld!

Visst börjar det kännas olustigt? Är det så enkelt för Telia/TeliaSonera att få ensamrätt till drygt 40.000 lägenheter i allmännyttan? Det är tyvärr inte första gången TeliaSonera anklagas för monopolställning. Men det är ju ett till stora delar statsägt företag! Kan inte Mats Odell ta dem i örat? Terje Gunnarsson, Ordförande för Hyresgästföreningen i Region Stockholm, brukar tala om tokfel och få media och politiker att lyssna.

Den vanlige hyresgästen kan mycket väl känna sig pressad att ingå avtal när Telias tunga ”kontrakt” dimper ner. I slutändan är det den lilla människan som drabbas. Vem vill hjälpa mig att ropa högre?

...

En milstolpe i livet...

Åren rullar på. Tänk att jag lyckats vara gift i 20 år! Det är inte så vanligt nu för tiden. Det är lättare att säga upp bekantskapen än att försöka förstå och ta i tu med problemen. Visst stämmer det även idag att det sällan är bara ens fel att två träter - men lösningen är tyvärr att för ofta och för snabbt - gå skilda vägar.

Nu är varken jag eller frugan "trätmänniskor" så 20 år har det blivit. Hurra på oss! Vi återupplevde vår ett-årsdag och tog en båttur till Utö i Stockholms skärgård. Hyrcykel, vitlöksrökt lax med tillbehör och en gnistrade vit hemlig sandsstrand förgyllde dagen. Vi flätade samman våra händer för 20 år till...

...

HYRESRÄTT á la LELÅNGHUS - Ej att förväxla med bostadsrätt

Äntligen är jag inte ensam. Det finns en Rosa i Rågsved som ser lika rött på Lelånghus, byggherre och husvärd i Rågsved, som jag. Att hon är vänsterpartist och jag kristdemokrat gör egentligen saken bara bättre. Hon har fått med sig ett borgarråd och de har på egen hand gjort en "besiktning" av studentskraporna på Bjursätragatan 6-8. De är lika arga som jag över hur dåligt allt är gjort och att de hus som byggs aldrig verkar bli klara i tid.

Jag har också en kontakt, Göran Oljeqvist som sitter för Kd i stadsbyggnadsnämnden. Han har i en månad försökt ta reda på mer och förhoppningsvis kommer Lelånghus att få det hett om öronen. Mina kontakter med hyresgästföreningen ha inte givit något så här långt. De har kanske fullt upp med att försöka stoppa ombildningar av hyreshus. Några är säkert fina investeringsobjekt sett ur köparens perspektiv.

I ett större perspektiv är jag orolig för att hyresrätten tillåts bli andra klassens flerfamiljshus. Bara ett par hundra meter bort byggs det nya bostadsrätter. Det märks att det är klasskillnad på de två byggherrarna. Ingen skulle satsa en miljon och flytta in i Lelångshus skeva hus med hål i taket. Huset på Bjursätragatan 52 ser faktiskt fallfärdigt ut redan innan någon flyttat in!

En dålig husvärd drar ofta till sig svaga hyresgäster - speciellt om det enda viktiga är att hyran är tillräckligt låg. Trygga och glada hyresgäster bor kvar länge. På Askersundsgatan är det mer ruljans på omflyttningen. Det skulle vara synd om förtätningen av Rågsved endast leder till mer segration.

Rent politiskt klingar det givetvis dåligt med Alliansens tanke - att blanda med bostadsrätter för att få en jämnare spridning av olika socialgrupper i förorterna. Bra hyresrätter ger säkert samma effekt - men dåliga gör det nog inte.

...

Polisen 112 – Var god dröj...

Efter ett besök på MacDonalds på Fridhemsplan, stöter jag på en man som står och gungar med slutna ögon. Något är fel – kanske är han påverkad av något – hur som helst är det en stor risk att han skall ragla ut i gatan. Jag ringer 112 för att få hjälp. De bedömer att det är ett polisärende och tar mitt mobilnummer. En polisbil är på väg. Efter ett par minuter har vi blivit några fler. Alla är vi bekymrade över mannens tillstånd och vakar över honom, samtidigt som vi väntar på polisbilen. En kort dam med manligt följe har också ringt efter hjälp, men får reda på att vi redan ringt. Hon ser bekant ut, men jag kan inte riktigt placera henne.

Efter en kvart så förstår mannen att vi ringt polisen och försöker så gott han kan att ta sig därifrån. Han lyckas ta sig ner till T-banans spärrar, men där tar det stopp och han börjar gunga på nytt. Den korta damen följer efter honom och bevakar honom medan vi andra väntar på polisbilen. Jag går som en kurir fram och tillbaka – för att vänta in polisen och tala om för damen att ingen kommit. Efter en stund får jag reda på att den korta damen är Beatrice Ask, vår Justitieminister. Hon ser så blid och vänlig ut och så är det nog. Jag känner respekt för vad hon gör just i denna situation. Hon visar både civilkurage och empati för en människa hon inte känner.

Tre polisbilar (!) rullar förbi utan att de stannar. När den tredje bromsar in på andra sidan krysset så kastar sig en av oss upp på sin cykel och lyckas med att nå polispatrullen som tar sig ner till T-banan. Det har nu gått 45 minuter sedan vi ringde första gången. Till saken hör att jag efter halva tiden ringde 112 på nytt och då fick veta att ingen polispatrull var tillgänglig! Jag nämnde då att Beatrice Ask stod på vakt och att vi skulle uppskatta om det skulle finnas en bil ledig. Oj! Det gjorde skillnad. De skulle genast försöka skicka en bil. Någon bil kom dock aldrig. Vi blev sagt tvungna att stoppa den tredje polisbilen alldeles på egen hand. När jag frågade om de kommit på vårt larm så sade de att så inte var fallet, men att jag inte behövde stanna kvar längre.

På väg hem ser jag i ögonvrån en fotograf smälla av en blixt mot Justitieministern och en journalist fråga ”Vad har hänt?”. Hennes dag har kanske bara börjat. Jag avundas henne inte. Hon är dock lika vänlig och öppen mot journalisten som mot oss andra. Jag tror hon fått en ny hemlig beundrare...

MEN - Varför kom aldrig polisen? Varför körde tre polisbilar sakta förbi – med blåljusen avslagna? Är de alla upptagna med uppdrag av högre prioritet - en söndag mitt på dagen? Vi hann med att fundera på en hel del medan vi väntade. De flesta hade bråttom och lade inte ens märke till mannen, utan skyndade snabbt förbi. En tanke som jag fick och delade med Beatrice, är att det finns en risk att många fler skulle tveka att ringa 112 för att hjälpa en okänd – om det visar sig att den här väntetiden är vanlig. Hon skakade sakta på huvudet och sade att det här är inte alls bra. Förmodligen hoppas vi båda på att det bara är ett tråkigt undantag. Det finns säkert fin statistik som visar allt svart på vitt, men den lämnar jag med varm hand åt vår justitieminister. När allt kommer omkring så var det nog rätt person på rätt plats.

...

EN COCKTAIL AV BLÖTA PRESENNINGAR- toppad med is och snö

Visst är något fel? Inte jobbar man väl så här oskyddat när det är varning för halka? Det är långt ner till backen. Lägg märke till pölen mitt på presenningen. Hur ser det ut under om det gått ett par dagar? Tänk dig ett lapptäcke av presenningar. Tänk dig den större yta som behövde skyddas - när våningsplanen under sattes på plats. Många små bäckar blev det. Synd att jag inte filmade då...

Mina tidigare funderingar om fuskbygget (?):
LELÅNGHUS BYGGER ÖSTSTATLÄNGA...



...

LELÅNGHUS BYGGER ÖSTSTATLÄNGA I GRÅTT - med fuktiga skokartonger

Sedan början av november 2008 har Lelånghus staplat kartonger med färdigisolerade trämoduler på varandra. Det skall bli 30 nya lägenheter i fyra våningar med snedtak i Rågsved. Under ett par månader har jag från min balkong kunnat se ner på bygget. Till en början kom legoklossarna på plats med imponerande fart, men sen kom funderingarna.


När bygget sköt i höjden, så var det fritt fall från 4:e våningen. Inga byggställningar eller säkerhetslinor användes. Ofta arbetades det från morgon till sen kväll. I mörkret var det säkert inte lätt att se var man satte foten.
Jag ringde Byggtolvan och undrade om det gick rätt till. Nej - sa de och bad mig ringa Arbetsmiljöverket. Efter två samtal med Arbetsmiljöverket visade det sig att de inte hade några lediga inspektörer. Jag bekymrade mig inte mer om saken. Som privatperson hade jag gjort mitt – tyckte jag. Jag hade fått bekräftat att byggherren bryter mot flera regler och verket skickar väl en inspektör när de får tid..


Nu är det första april och jag är nu lika orolig för husets byggnadskvalité som arbetsmiljön. Ofta arbetar arbetslaget måndag till onsdag för att övriga arbetsdagar förmodligen arbeta på något annat bygge. Våningsplanen har då legat oskyddade för regn under flera dagar. Ett par presenningar som har legat lite överlappade har fått räcka som regnskydd. Stora pölar har bildats och det har läckt in både här och där. När sedan nästa våningsmodul sätts på plats så är underlaget som en våt filt. Om det regnar så gör det inget för det är redan fuktigt.
Vart tar fukten vägen? Det måste vara ett fantastiskt byggnadsmaterial som absorberar all denna fukt! I slutet av december kom takpartierna på plats. De hade åtminstone skyddande skikt med någon form av tjärpapp.

Efter nyår har takplåt och väggplattor monterats. Det verkar vara ett knivigt pusslande för takläggarna. Det krävs två plåtar för att täcka en stripa från taknocken till nedre kanten av taket. Plåtarna läggs med ett överlapp på en halvmeter. När nästa stripa läggs så blir det så trångt i mitten på skarven att det blir en rejäl buckla. Bucklan bildar i skarven en perfekt öppning för vårens fågelbon! Trots klubbande och nitande finns gluggen kvar. Takläggarna verkar också vara lite förbryllade - åtminstone till en början. Sedan rycker de på axlarna och kör vidare med den nya looken.
Nu har de lagt halva taket och det är förberett för 50 fågelbon. Man brukar tala om miljöhus av naturmaterial, men det här var en ny inriktning.


De grå väggplattorna har jag dock svårare att tycka om. De får mig att tänka på sunkiga förortslängor i de gamla öststaterna.

Grått, smutsigt och nergånget – fast nybyggt.
Från 50 meter ser det ut som ljusgrå skifferplatter. När du kommer närmare så märks det att de är svårt med passningen. Vissa plattor ligger kant i kant – andra har en glipa på 1-2 centimeter. Ena kortsidans vägg bågnar och passformen runt fönster kunde vara bättre. Plattorna är missfärgade och en del är trasiga.



Helhetsintrycket ger ett hus som behöver renoveras innan någon flyttat in – kusligt. Är jag kräsen?

Varför känns mitt höghus från 1958 gediget och solitt när jag jämför med detta nybygge?

Jag googlade på Lelånghus och gissa vad jag hitta? Nu ringer jag någon som kan dra i fler trådar. Hoppas att det går att göra något i rätt riktning. Inte gjorde jag tillräckligt i höstas – varken jag eller Arbetmiljöverket...

...