Att ljuga elegant med retorik

På Brännpunkt SVD, skriver Pelle och Christer med en mustig och ödesmättad retorik:

Denna förhandlingsstrategi (Hyresgästföreningens) är en av orsakerna till att ett gigantiskt underhållsberg byggts upp hos många fastighetsbolag. I förlängningen kräver Hyresgästföreningen sedan att skattebetalarna ska stå för kostnaderna för det bortprutade underhållet.

Vilka sakfakta bygger då dessa herrar sin hypotes på?

Långsiktigheten har bolaget skött alldeles på egen hand i årtionden och alltid följt ägarens direktiv enligt ”affärsmässiga principer”. Pelle har alltid stolt pratat om det uppdrag och det ansvar han har inför ägaren och de direktiv han måste följa. Låt oss nu se på dessa bolag som Hyresgästföreningen skall ha utarmat under så lång tid. Vad säger omvärlden och vår historia om dessa fastighetsbolag?

I AffärsVärldens artikel: Bostäder bättre än börsen, från 21 september 2011, går det att läsa: ”Svenska fastighetsbolag gjorde rekordresultat 2010 och sitter nu med stinna kassor redo att investera i hyresfastigheter.”

Att driva ett bostadsbolag enligt ”affärsmässiga principer” kan som sagt bli mer lönsamt än bankverksamhet och aktier. Bolaget tar bara ut en årligen ackumulerad ränta i form av hyreshöjningar som alltid ligger gott över inflationsindex - utan att ens låna ut några medel. Bolaget kan i stället placera sina ekonomiska medel i placeringar som ger ytterligare vinst. En dubbel vinstmaskin som får bankerna att blekna.

Redan för 12 år sen tog Stockholm Stad ut 3.85 miljarder kronor i vinst ur sina kommunala bostadsbolag. Carl Cederschiöld (m) gav då svar på tal: ”Man kan inte konfiskera något som man äger. Det är stockholmarna som äger bostäderna, inte hyresgästerna.” Rent formellt har Carl helt rätt och bolagen har klarat sig utmärkt sen dess!

Vinstuttag ur kommunala bostadsbolag har dock inget med politisk tillhörighet att göra. Systemet har varit väl fungerande i flera årtionden och en välkommen pluspost vid planeringen av kommunens budget - rött eller blått styre har egentligen inte haft någon betydelse då synsättet i grunden är det samma.

Givetvis underlättar vinstuttaget att generellt hålla ner skattetrycket och ger även möjlighet till skattesubventioner till andra bostadsformer som t.ex. bostadsrätt och småhus. Det är dessutom fler som tillsammans bor i bostadsrätt och villa jämfört med hyresrätt. Så som helhet kan man säga att flertalet med tiden får det bättre.

Kan det då finnas ett etiskt dilemma? Det är ju inte verksamhet som så mycket handlar om att ta fram en unik produkt. Det finns inte någon direkt konkurrens. Hyresgästen kan dock ses som en mycket lönsam produkt, visserligen med generellt sämre privatekonomi än övrig befolkning. Är de bara tillräckligt många så genererar de dock utan problem en miljardvinst till samhället som helhet.

Kan vi leva med att det här är ”Robin Hood” fast tvärt om? Då kanske det går att få ut 8% i årets hyreshöjning? Var går gränsen för att effektivast ge bostadsrätter och småhus de bästa förutsättningarna? Som sagt ägarnas direktiv gäller än i dag ”Man kan inte konfiskera något som man äger. Det är stockholmarna som äger bostäderna, inte hyresgästerna.”

...