Tre guldpengar till tre tiggare

På DN debatt tar Rothstein i från tårna för att skapa debatt om de som står längst ner i välfärdskedjan. En hemlös tiggare har i regel obefintliga resurser att själv göra något åt sin situation. Det går att kritisera ordvalet men ett mer välbalanserat hade förmodligen inte gått igenom mediabruset. Nu upprör Rothstein och får igång en välbehövlig debatt. Det ger honom även en möjlighet att utveckla temat i nästa inlägg på DN debatt. Bra gjort!

Vårt samhälle är idag mer segregerat. Skillnaden mellan de som har och inte har är större. Det är denna samhällsstruktur som Rothstein vill belysa med sin rubriksättning. Hade skillnaderna i Sverige eller kanske ännu tydligare i hela EU varit mindre så hade förmodligen det utbredda tiggeri vi alla ser runt omkring oss inte existerat.

Om jag dels dövar mitt eget samvete med att dela ut tre guldpengar till tre tiggare utmed min färd till Stureplan och dels sanktionerar ett välgörenhetssamhälle från förra århundradet så blir resultatet förödande. 

Att hjälpa någon att hjälpa sig själv saknas helt. Begreppet empowerment finns inte där guldpengen faller ner i bägaren.

...

Men Överenskommelsen då?

Tunga representanter för det ideella föreningslivet tar på DN Debatt upp att vi kommit till ett vägskäl och är tvingade att växla spår.

Spelplanen, beslutad av riksdagen, där människors egenorganisering i allmännyttiga ideella föreningar fått en gynnad ställning håller på att ritas om – utan att politikerna tagit några beslut om att förändra den. [...] Ska ideella föreningar tvingas ge sig ut på en marknad och konkurrera med privata företag utan att någon hänsyn tas till våra speciella förutsättningar rycks grunden för oss bort. Vad kommer då att hända med det ideella engagemang som i dag omfattar varannan svensk?

Det nya samhällskontraktet ingår i spelet och därmed allas vår välfärd. De exempel på myndighetsutövning som tas upp av författarna i debattartikeln verkar gå rakt emot Överenskommelsen på det sociala området. För 5 år sedan skrevs den gemensamt under av regeringen, SKL och de idéburna organisationerna. Har det i praxis hänt så lite under åren som gått? På de möten som skett runt omkring i landet talas det ofta om att ansvariga nyckelpersoner från det offentliga, både politiker och tjänstemän, lyst med sin frånvaro. Det finns undantag men det återkommande mönstret oroar och är förbryllande. Stämmer det och i så fall varför? Samtidigt som stora förändringar sker runt omkring oss så verkar oftast tjänstemän på berörda verk och myndigheter ha en annan syn än civilsamhället om vad som gäller och bör göras. Kanske är de oroliga för att de själva kommer att blir överflödiga om de inte stretar emot (?) 

Den 4:e december sker en uppföljningskonferens av Överenskommelsen. Vilka kommer det offentliga att skicka dit? Kommer det tråkiga mönstret att upprepas? Jag noterar dock att det är skillnad på folk och fä. Konferensavgiften är på 550 kr för deltagare från de offentliga och gratis för idéburna. Om det skall ses som att det offentliga är VIP-gäster eller tvärtom är kanske inte så intressant. Men skapar avgiften verkligen ett incitament för att fler nyckelpersoner från det offentliga kommer att närvara? Kanske är en bättre lösning att låta avgiften vara på 250 kr och frivillig för alla parter. Det rimmar åtminstone bättre med Överenskommelsens princip om ett inkluderande förhållnings- och arbetssätt. 

Oavsett om avgiften är bra eller dålig så är uppföljningskonferensen ett välkommet initiativ. Det är viktigt att finna fram till de trygga relationer som idag verkar saknas mellan parterna. Tilliten i att förstå varandras perspektiv, behov och begränsningar är en grundbult för att kunna bygga de broar som det kommande välfärdssamhället kräver. 

Men tiden är knapp. Det går inte att vänta 5 år till.

...