Lille Rolf: april 2009

Sedan början av november 2008 har Lelånghus staplat kartonger med färdigisolerade trämoduler på varandra. Det skall bli 30 nya lägenheter i fyra våningar med snedtak i Rågsved. Under ett par månader har jag från min balkong kunnat se ner på bygget. Till en början kom legoklossarna på plats med imponerande fart, men sen kom funderingarna.

När bygget sköt i höjden, så var det fritt fall från 4:e våningen. Inga byggställningar eller säkerhetslinor användes. Ofta arbetades det från morgon till sen kväll. I mörkret var det säkert inte lätt att se var man satte foten.
Jag ringde Byggtolvan och undrade om det gick rätt till. Nej - sa de och bad mig ringa Arbetsmiljöverket. Efter två samtal med Arbetsmiljöverket visade det sig att de inte hade några lediga inspektörer. Jag bekymrade mig inte mer om saken. Som privatperson hade jag gjort mitt – tyckte jag. Jag hade fått bekräftat att byggherren bryter mot flera regler och verket skickar väl en inspektör när de får tid..

Nu är det första april och jag är nu lika orolig för husets byggnadskvalité som arbetsmiljön. Ofta arbetar arbetslaget måndag till onsdag för att övriga arbetsdagar förmodligen arbeta på något annat bygge. Våningsplanen har då legat oskyddade för regn under flera dagar. Ett par presenningar som har legat lite överlappade har fått räcka som regnskydd. Stora pölar har bildats och det har läckt in både här och där. När sedan nästa våningsmodul sätts på plats så är underlaget som en våt filt. Om det regnar så gör det inget för det är redan fuktigt.
Vart tar fukten vägen? Det måste vara ett fantastiskt byggnadsmaterial som absorberar all denna fukt! I slutet av december kom takpartierna på plats. De hade åtminstone skyddande skikt med någon form av tjärpapp.

Efter nyår har takplåt och väggplattor monterats. Det verkar vara ett knivigt pusslande för takläggarna. Det krävs två plåtar för att täcka en stripa från taknocken till nedre kanten av taket. Plåtarna läggs med ett överlapp på en halvmeter. När nästa stripa läggs så blir det så trångt i mitten på skarven att det blir en rejäl buckla. Bucklan bildar i skarven en perfekt öppning för vårens fågelbon! Trots klubbande och nitande finns gluggen kvar. Takläggarna verkar också vara lite förbryllade - åtminstone till en början. Sedan rycker de på axlarna och kör vidare med den nya looken.
Nu har de lagt halva taket och det är förberett för 50 fågelbon. Man brukar tala om miljöhus av naturmaterial, men det här var en ny inriktning.

De grå väggplattorna har jag dock svårare att tycka om. De får mig att tänka på sunkiga förortslängor i de gamla öststaterna.

Grått, smutsigt och nergånget – fast nybyggt.
Från 50 meter ser det ut som ljusgrå skifferplatter. När du kommer närmare så märks det att de är svårt med passningen. Vissa plattor ligger kant i kant – andra har en glipa på 1-2 centimeter. Ena kortsidans vägg bågnar och passformen runt fönster kunde vara bättre. Plattorna är missfärgade och en del är trasiga.

Helhetsintrycket ger ett hus som behöver renoveras innan någon flyttat in – kusligt. Är jag kräsen?

Varför känns mitt höghus från 1958 gediget och solitt när jag jämför med detta nybygge?

Jag googlade på Lelånghus och gissa vad jag hitta? Nu ringer jag någon som kan dra i fler trådar. Hoppas att det går att göra något i rätt riktning. Inte gjorde jag tillräckligt i höstas – varken jag eller Arbetmiljöverket...

...